Bakgrund

Sublima tolkningar är ett multikonstnärligt projekt, med vilket bildkonstnär Pauliina Pesonen och författare Jolin Slotte undersöker sitt eget och samhällets förhållande till nyhetsförmedling idag. Projektet startade år 2014, när konstnärerna ville experimentera kring hur det är att jobba multikonstnärligt och jämlikt. Alla konstverk skapas tillsammans av konstnärerna, inte så att Pesonen illustrerar Slottes texter, eller Slotte skriver text till Pesonens bilder. 

Frågor som intresserar dem är bland annat:

• • Är nyhetsförmedlingen alltid objektiv?

  • Är nyhetsförmedlingen någonsin objektiv?

  • Varför reagerar vi ibland känslomässigt på nyheter, men ibland berörs vi inte alls?

  • Är den känslomässiga reaktionen på fakta viktig för att vi som människor ska sträva efter att göra världen till en bättre plats?

Med utgångspunkt i begreppet “sublim”, så som Edmund Burke (1727-1797) tolkade det, undersöker Pesonen och Slotte nyhetsflödet som omger dem i form av dagstidningar, nyhetssändningar och på webben. De är intresserade av framför allt artiklar och nyhetsinlägg som ger dem en sublim upplevelse och bearbetar de här upplevelserna genom konst. De arbetar tvärkonstnärligt och är inte låsta vid någon specifik form för konstnärligt uttryck. Den sjätte dagen varje månad publicerar de nya verk på sin webbplats. De arrangerar också fysiska utställningar och har publicerat poesikonstboken “Alla dessa döda ögon” tillsammans.

Vad betyder “sublim”?

Idag används sublim ofta som ett synonym till vacker. Enligt ordboksdefinitionen betyder sublim upp­höjd, hög­stämd, stor­slagen. Edmund Burke, som var författare, politisk teoretiker och filosof, beskriver den sublima upplevelsen som ett välbehag som överväldigar oss när vi på säkert avstånd betraktar något som förskräcker oss. Burke menade att det alltid finns ett element av skräck i den sublima upplevelsen. Han menade att en sublim upplevelse till exempel kunde vara när man på avstånd blir förskräckt, men samtidigt fascinerad av ett stormande hav eller ett åskväder, den överväldigande känslan av att stå vid en brant och titta ner i djupet, eller uppfattningen om helvetet som ett hot om den framtid som väntar om människan begick synd. Burke tänkte att skräcken och rädslan som människan upplever vid en sublim upplevelse kan göra henne till en bättre människa, eftersom hon blir påmind om hur liten hon är i den stora världen. 

Pesonen och Slotte undersöker den här upplevelsen vid mötet med nyhetshändelser. Det kan handla om krigsskildringar, barn som far illa, åldringar som blir dåligt behandlade, politiker som missbrukar sin makt. Egentligen vad som helst, som ger känslan av att vara liten och obetydlig i mötet med händelser som väcker skräck och obehag, men samtidigt ger en upplevelse av ro, eftersom det sker på avstånd och inte direkt drabbar dem.